Utrensning av Sofi Oksanen

1946 Västra Estland, världskriget är slut och en ny uppdelning av världen gäller. Snart faller an tung ridå av järn. Visst, uppgörelsen mellan de allierade och kalla kriget ältas i våra skolsalar, vi kan slagen och ledarnas paroller utan och innan. Men om vårt grannland på andra sidan Östersjön får vi lära oss skamligt lite. Ignorant fogas de till den gråa landmassa under röd fana som vi småcyniskt räknar till ”östblocket”. Att exempelvis den föga kända Baltutlämningen hör till det mest dramatiska som hände Sverige under 1900-talet är talande för polariseringen. Vi ser förhoppningsvis ett breddat objektiv och kanske sker det delvis med hjälp av Oksanens Utrensning, 2010 års vinnare av Nordiska rådets litteraturpris.

Som läsare kastas du mellan krigets fasa, 90-talets suddiga upprättelse och en lång efterkrigstid som i Estlands fall komponerades av den mest skrämmande sortens mänsklighet – var dag ett illavarslande omen. Från ett litet men självständigt land till nazisternas forcerade bundsförvanter efter Molotov-Ribbentroppaktens kollaps, tyskarnas tillbakatåg och sedermera Sovjets järnklor. I en by bor Aliide, systern Ingel med dottern och maken Hans. I en tid av angivelser, bedrägerier, sjuklig kärlek och de mest obarmhärtiga politiska metoder gäller inga seder av vänskap eller släktskapens tillgivenhet. Det mest ovidkommande yttrande eller anspråkslösa reaktion kan ge signal, svart bil, förhör och försvinnande. Fyrtio år senare och 900 mil österut i Vladivostok, drömmer en flyktens efterkommande om västvärlden, om studier och det bättre livet i Europa. Den ofta så sorgliga fällan. Zara har en adress till en moster och en släktgård i Estland som kanske finns kvar. Om det blir tid och läge för besök…

Det här är en berättelse som kryper under huden. Som dissekerar makten och ideologins snedtändningar. Brända gårdar, mörka skogars skydd, djupa sår i både hjärtan och själ. Historieromaner är ofta svartvitt skolande och torrare än fnöske, men när den som här skildras genom ett fåtal närvarandes närmsta verklighet och lögner får handlingen substans. Omöjliga beslut silas genom deras sinnen, desperationen besudlar deras synfält, uppgivenheten rubbar hela känsloregistret och historien blir många gånger verkligare. Med fokus på några få individer tillförs bladen en tredje dimension. Lager läggs på lager; världshistoria, kommunhuset, släkten och det allra mest personliga. Den mestadels lättflytande prosan avbryts ibland lite trubbigt av loggförande brev och burdust känslodöda rapporter över KGB:s spionage och infiltration, men i det stora hela är det kompositionen mästerlig. Under vår gladlynta bok- och vinkväll i Sundbyberg häromkvällen konstaterades att formatet är som klippt och skuret för Nordiska rådet. Med andra ord är Oksanen en värdig  men också logisk vinnare. Vi var dessutom överens om att om Utrensning tilltalar den breda skaran, vilket den verkar göra, så är vi alla nöjda.

Av: Christian Rydberg Åkesson